Stickad Infinity Gauntlet – för att jag kan!

Lillkillen har beställt Thanos Infinity Gauntlet av mig redan flera år tillbaka (jag älskar hans tillit!).

Nu har jag äntligen hittat det perfekta garnet för den guldfärgade handsken – jag råkade gräva i min samling ”vilande arbeten” och se, vilken tur jag hade, ett supergult guldgult nystan var vad jag hittade! Stengarnen köpte jag i vintras när jag skulle bli på en längre sjukledighet.

Ännu saknas fingrarna och den sista gröna stenen från tummen.

Snart härskar avkomman hela världen!

Annonser

Hur svårt kan det vara att sticka tummar?

Jag tycks ha fabriken igång, saker blir färdiga för en gångs skull!

Kollade i bloggarkivet och det är ganska jämnt ett år sedan jag stickat dessa som ersättare för mina älskade Stig-vantar som jag blev av med på stan en dag. Då hoppades jag på att tummarna skulle komma lika raskt till som den övriga vanten.

Nähä, ni gissar säkert hur det gick. Fick dem färdiga i går; båda vantarna var annars färdiga, med garnstumparna invävda och allt, men den gula vantens tumme saknades.

Kan inte fatta att jag inte fått den färdig tidigare!

Nu var det ju riktigt lämpligt för hösten 2019, ligger nämligen på soffan och tittar ut på terassen och undrar när knopparna i våra buskar ska slå ut.

Men kanske det är bättre sent än aldrig?

Lettisk fläta i estnisk vante

I går var det en av de där dagarna jag retade mig på precis allt.

Vad annat gör man då än startar ett nytt stickprojekt?

Köpte för en tid sedan garn till ett sockprojekt som aldrig blev av (tanken var att testa intarsia och göra regnbågsfärgade sockor med vertikala ränder)(vilket gör att jag nu har garn i alla regnbågens färger för en massa andra projekt!), och tänkte att jag stickar ett par vantar med estnisk inspiration.

Älskar mönsterstickning i färg. Tänkte här testa ett par mindre starka tekniker i repertoaren, och inledde vanten med en lettisk fläta (passar bra i ett estniskt motiv!).

Det är egentligen lättare än man tror:

  1. Sticka rätt ett inledande varv med alternerande färger, varannan maska t.ex. vitt, varannan färgat
  2. De två följande varven stickas avigt med garnen framför arbetet!
  3. Idén är enkel; när du byter färg vänder du alltid garnet på ett visst sätt. På första varvet plockar du det garn du vill sticka med under garnet du just stickat med.
  4. Det gör att det blir en riktig härva av garnen!
  5. …men det gör inget, för på följande varv plockar du garnen andra vägen, över varandra, och då öppnas knuten så småningom.

Och så snyggt det blir!Att sticka lettisk fläta är lättare än du tror!

 

 

Komplementfärgade ersättare på stickorna

DSC_2409Det fick bli randigt i komplementfärger denna gång för att ersätta Stig-vanten jag tappade förra veckan. Den andra vanten får omvända färger, gul botten med violetta ränder.

Det är en mall från en bok jag köpt redan länge sedan, kanske ett år sedan till julklapp åt mig själv, Tiina Kaarelas ”Puikkomaisterin lapaskirja”, Moreeni 2016.

fullsizeoutput_1bcaJag anser mig relativ van som mönsterstickare, men det här var en teknikövning i fingerfärdighet; den ena färgen stickas rät, den andra avigt. Det var rätt jobbigt till en början när de två garnen ville bara trassla in sig i varandra! På den ljusa versionen ser man bättre hur strukturen lever.

I övrigt tyckte jag mallen var väldigt tunt beskriven. Stickade först en vante i mellanstorlek, kom halvvägs och rev upp allt. Det bara funkade inte. Tillbringade kvällen med att stirra på beskrivningen och började sedan om med att sticka den minsta storleken. Det gick något så när som det skulle.

Men något positivt: de blir i alla fall jättelånga! Man behöver inte frysa om handlederna. Och visst är de snygga, när man nu äntligen fick till stånd dem.

Hoppas tummarna kommer i lika rask takt 🙂

fullsizeoutput_1bc9

Bye, bye Stig!

Jag har lyckats tappa bort den andra delen av mina favoritvantar!

Det var varmt och jag spatserade med vantarna i näven, händerna bakom ryggen. Stack mig in till mjölkbutiken och så vid kassan – bara ena vanten låg i min korg.

Det var faktiskt där hela den här bloggen började. Jag har efter tigervantarna funderat på att sticka ett par vantar åt mig, men har försökt hålla mig eftersom jag har så många andra projekt på g. En idé som jag bollat med var faktiskt att göra om Stig-vantarna i en annan färg.

Och här är vi nu. Kanske den ursprungliga Stigen kände sig hotad och… jag vet, det är korkat. Men nu gäller det att välja garn och mönster för vintern tycks hålla i!

Tigrarna är äntligen klara!

fullsizeoutput_1b86Jag har jobbat med Lumi Karmitsas Tigervantar alls sedan hösten 2016. Nu är de äntligen klara!

Jag var rädd att sonen skulle ha vuxit förbi dessa redan vid det här laget (som det gått med så många andra projekt), men som tur är dessa i damstorlek, men som jag stickat med aningen mindre stickor och tunnare garn för att anpassa till hans mindre tassar.

Faktum är att de är ganska stora. Om jag klipper naglarna riktigt korta skulle jag själv kunna ha dem… men de må nu bli hans, eftersom jag lovat honom det.

Han var riktigt nöjd och glad över de nya vantarna. Trots att han är åtta skulle han ha viljat sova med dem… Sade att de kanske ändå fungerar bättre utomhus. Det är ju dubbelt garn när det är mönsterstickat och det fanns en stor risk att han fick varmt under natten.

Det var härligt att se honom nöjd. Han har surat över det mesta den här vintern. Det hör väl till åldern, men känns tröttsamt vid det här laget.

Men vantarna blev han definitivt glad över!

Vågat klassiskt i komplementfärger

DSC_1444Jag har sökt inspiration – i garnaffären, igen ja.

Men jag har hållit mig bra hela våren, så kanske några nystan inte är så farliga. Särskilt när det var fråga om riktigt förmånliga Drops-garn.

Min tanke var att göra traditionella baltiska vantar, men för att skapa kontrast skulle jag sticka dem med skrikiga komplementfärger.

Varför? Främst för att jag kan 🙂

Nä, egentligen inte. Utan för att jag känner inte till traditionen kring det baltiska stickandet och kommer aldrig att kunna välja färger så att de passar in i traditionen. Bäst alltså att ljuga stort, om man tänker ljuga.

Tycker det kan bli riktigt punkigt. Snyggt. Och framför allt vågat.

Det krävdes då inte mycket!

DSC_1413Det krävdes då inte mycket för att få det här paret färdigt!

Det enda jag gjorde var att fästa några garnändor och att sticka en tumme – den andra hade jag faktiskt redan stickat, men märkte det först när den nya tummen var färdig. De var dock helt opar, så gjorde om den gamla tummen.DSC_1415

Tyckte det blev riktigt snyggt. Och det bästa är att vantarna passar perfekt åt lillen!

Tänk vilken tur att jag hittade dem nu – just passligt till våren. Hade först tänkt föra dem till Frälsisen, men det är ok så här också. Det fanns ett antal andra lite mer ofärdiga vantar som säkert är för små när de blir klara. Och eftersom min son är minstingen i släkten så, ja, kanske det blir ett paket till Julgrytan.

Oj vad det var skönt annars att få bort de här från korgen för oavslutade projekt. Den känns ibland mer som en begravningsplats än ett mellanlager för gamla börjor. Kanske jag tar en spurt nu och stickar bort allt som ligger omkring och samlar damm?

 

Tvåfärgade färiska vantar

Jag har klippt åter en navelsträng. Har jobbat med de här allt sedan den varma sommaren 2014.

Endast tummarna har saknats. Tänk er!

Det var meningen att det skulle bli vantar åt lillen. Men han har vuxit förbi dem redan länge sedan.

Istället blev det en sen julgåva åt hans bäste vän.

Bättre sent än aldrig, eller hur?