Gårdsvantar för sen vinter

Här är de äntligen! Mina Westis-vantar. Hoppades på att vintern skulle fortsätta och åtminstone idag har det varit svinkallt med stormvind, så nu kom de lägligt.

Jag hade tänkt att vantarna skulle ha förtärt ens lite av mina gårdsyllen, men kakorna kar knappt minskat i storlek. Så gissa vad – det får bli fler av dem!

Westankärrs gårdsylle får bli nostalgisk vante

Finfint gårdsull från stugorten

 Jag tycks lida av en ovanligt stark startitis för tillfället – inget blir färdigt. Men det har blivit en massa nya projekt i stället!

Här har jag äntligen nystat upp två gaaaaaamla härvan gårdsylle från Kimito. Har köpt dem med den tanken att det kanske är från får som betat bakom vår stuga. Westankärrsfåren betade på öar där man sett en björn (?) eller en varg (?), och en av flockarna flyttades i trygghet till Wijk där vår stuga var.

Nu finns inte stugan längre, gav upp den i höstas. Så det är extra nostalgiskt att sticka de här. Till skillnad från många gårdsyllen känns den här mjuk och len… Och det bästa är att med tiden tovas vanten ihop och den blir ännu mjukare!

De här har jag lovat att sticka färdigt. Får se hur det blir!

Med indisk tumkil får du variation i vanten

Jag har äntligen vågat mig på en indisk tumkil efter alla år av istickningstummar och vanliga tumkilar.

Och det gick hur bra som helst!

Lite rymlig tumme blev det med mitt mönster, så jag fixade med intagningar nästan hela vägen – fann en bra passform, problemet är hur man ska kopiera samma känsla för den andra tummen?

Jag lade upp 44 maskor för vanten och gjorde så här:

  • Vänster hand: jag lämnade 4 maskor på sticka ett och flyttade alla andra på sticka två. Ökade en maska genom att lyfta upp tråden mellan 4 och 5 maskan och stickade den vridet.
  • Gjorde ökningar varje varv tills jag hade 22 maskor på sticka ett.
  • Lade tummaskorna (18 st.) på en tråd för att vänta
  • Stickade färdigt resten av vanten
  • Plockade upp tummaskorna + 2 maskor från vantkanten
  • Stickade tummen!

För att sticka den andra vanten blev maskantalet 11+11+18+4, och ökningarna gjordes på sticka nr 4.

OBS! Jag har inte stickat släta varv efter resåren, för jag var så ivrig att få testa på tummen. Det kan vara bra att sticka 2–4 varv innan du inleder kilen – det ska jag göra nästa gång.

Hejdå sockor, välkommen vantar

DSC_2673Efter julens hetsstickande av sockor tyckte jag det kunde vara dags för vantar – av garnresternas garnrester.

DSC_2677

Till min stora glädje erbjöd min julklappsbok ”Satumaiset silmukat” av Niina Laitinen (Otava 2019) också inspiration för handkläder. Och visst blev det ett roligt par av dessa flätstickade vantar!

Varma kommer de också att vara, garnet är tjockt och det täta flätmönstret ger luftig isolation för vintern.

Mönstret var lättstickat, ett stort plus för det. Det jag själv var en aning skeptisk för var maskantalet, det verkade stort (samma som jag har för damsockor med samma garn), och på bilden i boken såg vantarna stora ut. Lämnade därför bort ökningarna på den släta sidan av vanten och det blev bra så. Gillar känslan av att vanten sitter! ”Lösa” vantar känns som om de bara väntar på att trilla av.

Utöver vantarna innehåller boken en rad nätta sockor i flät- och spetsmönster. Positivt är att de skrivits för lite grövre garn (som Novitas 7 bröder), och det är synnerligen lätt att få tag på materialet samtidigt man gör uppköpen.

Håller också på med ett par restgarnsvantar med indisk tumkil – mer om dem senare i veckan!

Stickad Infinity Gauntlet – för att jag kan!

Lillkillen har beställt Thanos Infinity Gauntlet av mig redan flera år tillbaka (jag älskar hans tillit!).

Nu har jag äntligen hittat det perfekta garnet för den guldfärgade handsken – jag råkade gräva i min samling ”vilande arbeten” och se, vilken tur jag hade, ett supergult guldgult nystan var vad jag hittade! Stengarnen köpte jag i vintras när jag skulle bli på en längre sjukledighet.

Ännu saknas fingrarna och den sista gröna stenen från tummen.

Snart härskar avkomman hela världen!

Hur svårt kan det vara att sticka tummar?

Jag tycks ha fabriken igång, saker blir färdiga för en gångs skull!

Kollade i bloggarkivet och det är ganska jämnt ett år sedan jag stickat dessa som ersättare för mina älskade Stig-vantar som jag blev av med på stan en dag. Då hoppades jag på att tummarna skulle komma lika raskt till som den övriga vanten.

Nähä, ni gissar säkert hur det gick. Fick dem färdiga i går; båda vantarna var annars färdiga, med garnstumparna invävda och allt, men den gula vantens tumme saknades.

Kan inte fatta att jag inte fått den färdig tidigare!

Nu var det ju riktigt lämpligt för hösten 2019, ligger nämligen på soffan och tittar ut på terassen och undrar när knopparna i våra buskar ska slå ut.

Men kanske det är bättre sent än aldrig?

Lettisk fläta i estnisk vante

I går var det en av de där dagarna jag retade mig på precis allt.

Vad annat gör man då än startar ett nytt stickprojekt?

Köpte för en tid sedan garn till ett sockprojekt som aldrig blev av (tanken var att testa intarsia och göra regnbågsfärgade sockor med vertikala ränder)(vilket gör att jag nu har garn i alla regnbågens färger för en massa andra projekt!), och tänkte att jag stickar ett par vantar med estnisk inspiration.

Älskar mönsterstickning i färg. Tänkte här testa ett par mindre starka tekniker i repertoaren, och inledde vanten med en lettisk fläta (passar bra i ett estniskt motiv!).

Det är egentligen lättare än man tror:

  1. Sticka rätt ett inledande varv med alternerande färger, varannan maska t.ex. vitt, varannan färgat
  2. De två följande varven stickas avigt med garnen framför arbetet!
  3. Idén är enkel; när du byter färg vänder du alltid garnet på ett visst sätt. På första varvet plockar du det garn du vill sticka med under garnet du just stickat med.
  4. Det gör att det blir en riktig härva av garnen!
  5. …men det gör inget, för på följande varv plockar du garnen andra vägen, över varandra, och då öppnas knuten så småningom.

Och så snyggt det blir!Att sticka lettisk fläta är lättare än du tror!

 

 

Komplementfärgade ersättare på stickorna

DSC_2409Det fick bli randigt i komplementfärger denna gång för att ersätta Stig-vanten jag tappade förra veckan. Den andra vanten får omvända färger, gul botten med violetta ränder.

Det är en mall från en bok jag köpt redan länge sedan, kanske ett år sedan till julklapp åt mig själv, Tiina Kaarelas ”Puikkomaisterin lapaskirja”, Moreeni 2016.

fullsizeoutput_1bcaJag anser mig relativ van som mönsterstickare, men det här var en teknikövning i fingerfärdighet; den ena färgen stickas rät, den andra avigt. Det var rätt jobbigt till en början när de två garnen ville bara trassla in sig i varandra! På den ljusa versionen ser man bättre hur strukturen lever.

I övrigt tyckte jag mallen var väldigt tunt beskriven. Stickade först en vante i mellanstorlek, kom halvvägs och rev upp allt. Det bara funkade inte. Tillbringade kvällen med att stirra på beskrivningen och började sedan om med att sticka den minsta storleken. Det gick något så när som det skulle.

Men något positivt: de blir i alla fall jättelånga! Man behöver inte frysa om handlederna. Och visst är de snygga, när man nu äntligen fick till stånd dem.

Hoppas tummarna kommer i lika rask takt 🙂

fullsizeoutput_1bc9

Bye, bye Stig!

Jag har lyckats tappa bort den andra delen av mina favoritvantar!

Det var varmt och jag spatserade med vantarna i näven, händerna bakom ryggen. Stack mig in till mjölkbutiken och så vid kassan – bara ena vanten låg i min korg.

Det var faktiskt där hela den här bloggen började. Jag har efter tigervantarna funderat på att sticka ett par vantar åt mig, men har försökt hålla mig eftersom jag har så många andra projekt på g. En idé som jag bollat med var faktiskt att göra om Stig-vantarna i en annan färg.

Och här är vi nu. Kanske den ursprungliga Stigen kände sig hotad och… jag vet, det är korkat. Men nu gäller det att välja garn och mönster för vintern tycks hålla i!