Certifierat organiskt garn blir scharlakansröd tröja

DC Garns Bio Shetland är ett drygt och förmånligt garn som passar bra till tröjor.

Jag har skärpt mig och stickat nästan hela andra ärmen på min Hidden-tröja av Veera Välimäki.

Garnet är BC Garns Bio Shetland – ett väldigt drygt och förmånligt garn med en alldeles härlig röd ton – den passar mig perfekt 🙂

Det är visserligen lite strävt, men jag har en väninna som stickat med samma garn och hamnat sprätta upp det hon stickat, och enligt henne blir garnet så småningom supermjukt…

Jag har varit nöjd med garnet, vilket är bra för jag köpte en massa nystan 🙂 Det kommer att bli lite över, just passligt för en mönsteryoke på någon härlig tröja.

Nu har det här sista nystanet visat sig vara en liten besvikelse (började en ny till den andra ärmen), har råkat på tre skarvar och är bara halvvägs med ärmen… Jag förstår att det kan finnas en skarv, men mer än det på ett nystan anser jag vara ett kvalitetsfel.

Nå, jag klarar mig säkert med det här också. Har tänkt få tröjan färdig till morsdag. Det betyder stickmaraton idag! Härligt, eller hur? Kanske ett glas vin där till.

Vad har du på stickorna som är nästan färdigt? Ska du hetssticka på veckoslutet?

Orion, rubellit och koppar – intensiva skönheter från Nurja

Jag har kunnat hålla mig i flera månader nu, tills vi för en vecka sedan åkte på ett jippo i Sastamala.

Dessa Nurjas garn bara ropade på mig – jag tänker kanske på en brioche-sjal av Susanne Sommer.

Måste bara köpa dem. Och om jag är riktigt ärlig blev det några andra nystan också.

Visst har Nurja alldeles härlig intensitet på färgen?

Jag bara älskar dessa ❤️ När vi besökte dem i höstas köpte jag inget deras eget garn. Det harmade mig och webbshopen har dröjt tills nu, så slog till när jag kom att live pilla på dem.

De har dessutom så fina också: Orion, Rubellit och Koppar. Vad mer behövs för att inspirationen skall blomma!

Garnproblemet är löst!

Ha! Nu har jag löst mitt garn”problem”!

Tack vare bussiga senegaleser har tre ton garn försvunnit spårlöst i magen på dessa härliga korgar.

Inget damm, inga stumpar, inga skruttiga plastpåsar på golven.

Nu väntar jag på att katten ska hitta dem…

Men visst är de snygga? Skulle kanske ha behövt en korg till. Tar det som ett tecken att sticka upp ett ton. Inga mer uppköp för mig inte.

Tillsvidare.

Garnvakten

Ofta när jag stickar i sällskap av kissekatten beslutar hon sig att lägga sig på garnen.

Hon tar inte i dem för hon vet att hon inte får, men hon vaktar dem. Hon följer med vaksamt när jag drar i dem, hur de rör sig över soffkanten, och lägger ibland tassen på liksom för att känna på materialet.

Det är lite jobbigt, men mest bara sött. Så länge hon alltså inte tar i garnen!

Kaskader av garn

Se så fint paket jag fått från England!

Garnet tog slut mitt i allt på min Oslo-mössa, och hamnade beställa mer. Buttan i T:fors hade inte ännu fått upp sin webbshop så hamnade se bortom havet för att få mer garn.

Och vilket garn alltså! Det bästaste jag någonsin stickat. Härlig spänst, djup färgintensitet, fantastisk lenhet.

Ett men dock. Garnet är tillverkat i Kina. Fattar inte hur det går ihop. Kina är inte precis något man associerar med kvalitet, och i det här garnet finns det kvalitet mer än i många andra!

Måste säga att jag är glad för att Brexit sköts upp. Kanske man kan beställa ett pyttelitet paket ännu innan det slutliga utträdet. Kanske.

Det finns ju trots allt tiotals fina nyanser.

Julen kommer!

Vill man eller ej, så är julen här i ett huj.

Bäst att vara förberedd. Jag har försett mig med sockgarn till ett par snabbstickade tjockisar – det var inte meningen att köpa mer garn, men de gula jag stickade på sommaren gick faktiskt jämnt ut. Jag ser alltså fram emot att allt också blir använt.

Eller låter jag som om jag hade ett beroende? Julen kommer ju i varje fall.

Gyllene gult för tankarna till hösten

Jag har för tillfället inte möjlighet att shoppa ihjäl mig på garn precis, men föll för dessa härligheter i dag på stickträffen i Snurre.

Skyller på dagen efter stämningen från gårdagens fest. Lamanans silkesmohair är underbart mjuk och just det jag behöver nu. Jag antar att ni vet vad jag talar om – håller garnet i min hand på tåget hem och smeker det då och då.

Som kompis till den köpte jag en merinohärva från Handu. Tänker på en mössa, nåt enkelt så att texturen och färgen kommer fram.

Får se vad det blir, och när. Färgen får mig att tänka på hösten, så förhoppningsvis får jag snart dra på den!

Hälsningar från Mathilda!

Solen går ner över MathildasjönHälsningar från härliga bruksbyn Mathildedal!

Eller här finns visst ingen tung industri längre, byn har koncentrerat sig på turism och allt som hör där till.

En av sevärdheterna är alpackor. Och visst finns det ett spinneri också – det enda i landet som specialiserat sig på alpacka och andra naturfibrer förutom ull (som är fett).

Och ja, det finns en liten butik vid spinneriet… nu funderar jag på vad jag ska göra av mina härliga garn! Den vita ska bli en julklapp till en speciell person, men det andra… vad kunde man sticka av alpackasilke? Idéer?

Det finns ett spinneri som specialiserat sig på alpackagarn i Mathildedal.

Den onda cirkeln

Det värsta när man stickar bort restgarn är NÄR GARNET TAR SLUT I MITTEN!

Och vad gör man då?

Köper till av det man just hållit på att få slutanvänt.

Jävlar också.