Babyfilt för varma tupplurer i barnvagnen

Babyfilten ja jobbat från julen är nu färdig.

Den blev slutligen rätt härlig; som en vintrig norsskenshimmel.

Nu återstår att vänta på när vi får träffa bebben.

Han kommer att växa upp till att avsky filten. Ni vet, så där som man själv hatade allt från sin barndom (eller är det för att jag växte upp på 70-talet?); allt var fult.

Egentligen blev allt gammalt tufft först när man själv blev vuxen. Kanske det var varma minnen som kröp fram nånstans och med nostalgins magi trollade bort alla minnesbilder om brun sammet och beige manchesterbyxor. Förlät de roströda hängslena.

Här är den nu, bebbens kommande hatobjekt. Den kommer att följa honom från barnvagnens värme till den blåsande kylan i pulkan, kyssa honom godnatt och hälsa välkommen på morgonen.

Välkommen lillen! Filten väntar på dig!

 

Annonser

Jävlar också!

Jag har jobbat på ett babyfilt i snart två månader.

Nu är det snart dags att avsluta projektet.

Och vad händer då? Jo, medans jag bredde ut filten på golvet märkte jag att DET ÄR NÅT FEL PÅ ETT NYSTAN!!!

Jag har bara ett ord på mina läppar: jävlar.

Och simsalabim, så kan vi alla trolla!

När man virkar eller stickar sker det en hel del magi. Men nu måste jag säga att det här med yarn pooling, det först är magiskt!

En min superbegåvade kollega höll på med yarn pooling tidigare i höst; tyckte det såg häftigt ut, men eftersom jag inte kan virka, vågade jag mig inte på det förrän nu.
Det går ut på att man virkar ett mångfärgat garn så att färgbytena alltid flyttar sig med en i maska framåt (närmare instruktioner hittar du i länken ovan). Och simsalabim, formas det ett argyle-mönster i arbetet – man behöver faktiskt inte göra annat än att virka på, lite kanske hålla koll på att färgerna kommer på rätt plats genom att reglera handstilen.

Jag hade problem med att få att mönstret att gå ihop till en början, vet inte om det var fel på mig eller om det var något fel i garnets färgmönster, men det blev några lustiga rader i början som inte passade in. Men eftersom det här ska bli en babyfilt, såg de till slut ganska häftiga ut, som en slags kant före mönstret börjar. Målet är att få ett likadant okoordinerat slut på filten; får se om det lyckas!

Klassisk babymössa

Vi har fått ett antal nya bebisar i vår familje- och vänskapskrets.

När jag blev mamma fick jag av en av våra familjevänner en klassisk babymössa som present. Det är kanske inte den vackraste mössan, men nog väldigt praktisk. Och dessutom alldeles överlägsen i passform! På den här kan man bra dra en varmare mössa till vintern.

Mössan är också väldigt lättstickad, man stickar alltid rätt med ökningar respektive minskningar varannat varv i etapper så att det stickade stycket till slut formar en slag siksak. Till slut syr man ihop sömmarna.

Skulle ha gett mössan i dopgåva igår, men den blev alldeles för stor för den nyfödde… Nu hinner perfektionisten dessutom ånga den slät 🙂

 

Den ursprungliga babymössan. Oj vad den var i flitigt bruk i tiderna!

 

Babystickning!

 

Jag har försökt undvika det in i det sista, men här är vi… Jag stickar smått till de små!

Jag tänker skylla på mina kolleger som antingen själva ska ha bebisar eller vars släktingar har fått smått, och lite också på Ascalon-sjalen som är ett alldeles för stort projekt för mig.

Jag måste ta itu med något som bombsäkert blir färdigt på mindre än en vecka.

Det fick bli en bebismössa. Hade dessutom flera nystan av babygarn kvar från tiden min plutt var liten, så tänkte att jag här skulle få två flugor på en smäll.

Jag är själv riktigt nöjd. Nu samlar jag mod för att våga tränga på mig på mina arbetskamrater och ge någon mössan.

Fast… Den blev lite tajt. Kanske man kan använda den som pannlapp i stället? 

(Modellen kommer från Allt om handarbete Stickmagasin nr 3/2015.)