Vad packar ni med när ni ska träffa George Clooney?

Jag ska på Nordic Business Forum och har förstås börjat packandet med att slänga stundens favoritarbete i väskan. Med följer också ett extra arbete ifall garnet skulle ta slut.

Yllesockor behöver man också, så att man kan känna sig hemmastadd på hotellet.

Det kan hända att jag också lägger med min pilatesboll. Men bara om den ryms. Liksom min roman som varit på hälft redan i ett drygt halvt år.

Vad annat behöver man? Tandborste och smink, kanske.

Det viktigaste är ju redan med.

Annonser

Avig vallfärd till Tammerfors

Garnaffären Nurja har nyligen öppnat i Tammerfors.Så har vi vallfärdat till den nya garnaffären Nurja i Tammerfors!

Det var ett angenämt besök med massor av nya garnbekantskaper. Bland annat köpte jag merino från Falkland-öarna och skotsk ylle för en en tröja – förmånligt dessutom.

Däremot blev det inga nystan av Nurjas eget garn – inte för att färskalan skulle ha varit dålig, tvärtom, älskade intensiteten i tonerna och det vackra lyster som garnen hade. Gillade också den genomtänkta brandningen med mineralnamn. Verkligen lyckad helhet alltså!

Men ack, som nybliven företagare är min ekonomi ännu synnerligen osäker. Köper endast för projekt jag har planerat för. Och redan där finns det nog för inkommande 50 åren…

Men definitivt när ja vunnit på lotto och kan betala lön åt mig, då ska jag slå till och köpa det härliga gröna nystanet som sakta viskade mitt namn. Det är både jag och Nurja värda.

Härliga merinon från Falkland, biologiskt alle från Skottland och jak garn.

Hetsstickning i hettan

Det säger 26 i skuggan på terassen. Vilken ypperlig möjlighet med lite stickning ute!

Jag har ett par aktiva påbörjade (fint formulerat eller hur?) arbeten som borde fås framåt omedelbums, så trot jag tar åt samma knep som på sommaren, då jag satt klockan att ringa med 30 minuters mellanrum och så bytte jag arbete.

Funkade bra då, funkar säkert bra idag också!

Konstfull konstens natt

Här kör vi igen, stickarkompisarna på årets Konstens Natt!

Vi sitter på Egentliga-Finlands handarbetscentrum Taito och stickar, jag på mina knalliga sockor och Fluff-fluff-fluffen, kompisen på diverse olika sockor.

Taito är ett underbart ställe som ordnar diverse olika handarbetskurser. Vi blev faktiskt sugna på en hel del nya tekniker, men tyvärr var de flesta kurserna redan fullsatta.

Å andra sidan har jag yllegarn för resten av mitt liv, så kanske bäst så. Tänk om jag ännu måste börja skaffa mig papperssnören för olika virkprojekt eller jeans för trasmattor… eller kanske det sista skulle vara ett bra sätt att rensa klädskåpen?

Nå men i alla fall. Vi har igen stickat, tillsammans. Skönt att kunna dela glädjen med likasinnade.

Projektpåsar av alla de slag

Lika viktigt som själva stickandet är det att ha de rätta prylarna för hobbyn.

Projektpåsar eller project bags är ett måste.

Men ska man välja en som gullungen sytt för hand på syslöjden i skolan, den märkesbrandade från en av de mest kända namnen inom branshen eller Ikeas fryspåsar.

Undrar just om någon använder fryspåsarna till något annat, så vanliga tycks de vara i stickargemenskapen. Vet Ikea vilken nisch de betjänar?

I min repertoar är Ikea den vanligaste. Dessutom går det lätt att packa alla garn som väntar på att bli uppstickade i fryspåsarna. Man kan också suga ut luften ur dem och – voilà voilà – det ryms plötsligt ännu mer garn i garnlådan. Praktiskt!

Stephen och Penelopes påse är en souvenir från ett besök till Amsterdam för ett par år sedan.

Den handgjorda är den käraste – min älskling har gjort den. Det lär ha varit jättejobbigt att sy den (för hand!), men att måla tyget var roligt.

På baksidan står det RIP. Det hade sett tufft ut.

Och visst vilar själen när man stickar, eller hur?

Hur sticka färdigt alla arbeten som är på hälft?

Jag höll en mini-stickretreat med mig själv i morse på bryggan.

Två timmar tid, 30 minuter per arbete, snabbt byte från ett till ett annat, utan att fundera desto mer.

När jag förra veckan rotade i min garnlåda (lådor kanske är mer rätt!) innan vi åkte till festivalen i Jyväskylä hittade jag en massa arbeten på hälft. Några med bara en socka, andra som endast saknade några få rader. Ett par var annars färdigt men de var inte avmaskade.

På bilden ser du mina projekt från denna sommar. Alltså DENNA sommar, inte från i vår eller i år, utan sommar.

Fyra arbeten på hälft. Plus alla de andra i garnlådan.

Något måste man ju göra. Annars blir du ju aldrig färdiga…

Tyckte det faktiskt funkade riktigt bra, fick rättat till eventuella fel (som ofta är orsaken till de långa ”pauserna” i arbetena), och alla arbeten gick framåt.

Definitivt något jag ska göra om!

Lider du också av startitis? Har du många stickningar på hälft? Vad gör du för att komma igång igen med ett arbete som blivit ”vilande”?

Inget är så gulligt som en alpackabebis

Urgulliga alpackabebisar med sina mammor
En nyfödd alpackabebis bredvid sin mammaSmå lamm kan vara bedårande, men sommarens gullighetspriset går till Mathildedals alpackabebisar – kolla så söta de är!

Det är nästan så man måste ha en egen… undrar om man kan kramas med dem?

Den bruna på bilden intill lär ha fötts samma morgon vi besökte byn. Med skrangliga ben följde den sin mamma och lutade sig ibland mot henne för att vila ❤ Urgulligt!

Alpacka är också en av mina favoritfibrer – mjukt och len och tre gånger varmare än ylle. Bara jag får stickat färdigt ett par projekt ska jag börja på min alpacka-tröja; bläddrar frenetiskt i Ravelry för ett passligt mönster. Ännu har jag inte hittat något som fått mitt hjärta att bulta på samma vis som alpackabebisarna, men många snygga finns redan på min favoritlista.

Har du någon garnfavorit? Vad gillar du att sticka?

En kortrakad alpacka funderar på livet

Strumpstickor eller kablar, vilket väljer du?

Det blev en hel del offentligt stickande i veckändan. Det är egentligen väldigt intressant, för man ser så många olika sätt att sticka, särskilt aviga maskor tycks det finnas många olika stilar till.

Men det är inte bara sticksätten som varierar. Jag fick själv en lustig fråga av en yngre kollega – hon undrade över att jag stickade mina festivalsockor med strumpstickor.

Jag har loopat för första gången i vintras och medger att det är praktiskt när båda sockorna blir färdiga samtidigt. Trots det gillar jag strumpstickor mer.

Jag är helt enkelt bättre på det. Det går snabbare också när man inte hela tiden behöver tvinna med kabeln (den som kan kanske inte behöver göra det, men för mig funkade det inte smidigt).

Det roliga är att min väninna kompade den yngre stickaren: hon undrade varför jag stickade med långa stickor (egentligen var de normallängd).

Strumpsticka som strumpsticka, säger jag. Ibland är långa stickor ett måste (t.ex. på bildens festivalsocka skulle de ha kommit lägligt vid hälen; som toe-up socka blev det så hiskeligt många extra maskor att de ville inte hållas på mina korta Zingar. Löste problemet med en kort provisorisk kabel!).

Vad väljer du när du stickar sockor? Strumpstickor eller kablar? Både och? Ingen skillnad?